Min hjärna arbetar för högtryck och bara tänker och tänker. Det mesta är sånt som jag inte hinner skriva ned. Jag tänker en tanke och tänker efteråt att det kan jag skriva om bland mina tankar, sen går det några minuter och tanken jag tänkt är borta. Förvirrad? Det är jag iallafall ;)
Saknaden efter Ester finns fortfarande även om det inte är så starkt. Jag tror det kommer kännas mer när hennes aska är färdig för hämtning. Tänk om djursjukhuset har gjort bort sig och missat att hon ska separat kremeras? Har hört om sådana exempel förr, människor som betalat för separat kremering men sen kommer det aldrig någon aska... Jag har redan bestämt mig för hur jag ska reagera om det är så. Jag kommer vara ledsen och besviken på det i någon vecka, sen är det bara att torka tårarna och gå vidare. Finns väl ingen mening att separat kremera något annat djur efter det heller... om inte Ester finns iallafall så...
Usch, jag känner mig lite okänslig. Jag lever i gråzonen. Fortfarande känns det som att jag skulle kunna sälja Ozzy i första hand. I första hand av vad? Jag har ju bara Ozzy!!! Misstolka inte, jag älskar den katten, men Ester var mer speciell helt enkelt.
jaja, iallafall... har ätit frukost nu, dags och göra sig helt klart för morgonen. Snart kommer posten och förhoppningsvis (?) finns där ett brev från djursjukhuset som säger att hennes aska är klar.
Undrar om jag ska ta tag i den där dammsugaren idag eller inte? Det är "farligt" och skriva att man ska dammsuga för det kan man få stå till svars för senare när någon frågar om man har dammsugit och man inte har gjort det.... I en vecka har jag sagt att jag ska dammsuga!!! hehehe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar